Björn Natthiko Lindeblad

Vi träffas på ett fik i Haga. Jag är nyfiken på Björn och på hans val att bli munk, och hur han omsätter den kunskapen, till dagens arbetsliv och ledarskap i ett samhälle som skiljer sig så totalt från munklivet. Hur stor roll spelar egentligen vårt eget mindset? Hur mycket påverkar jag min omgivning om jag är medveten om min föresats och intention inför ett möte? Vad upplever Björn är den stora skillnaden på företagsklimatet nu och då han var aktiv i ledningsgrupper?

Läs om ett spännande möte med en person som har en varm, trygg utstrålning och en förmåga att växla mellan skratt och allvar och ändå få med sig kärnan i några av de stora frågorna.

Vad tycker du är den största skillnaden på företag idag och när du var verksam?

-Det jag hör om dagens företagsklimat är mest i andra hand eftersom jag själv lever på att resa runt och prata om de här sakerna på olika företag. Men idag brukar jag oftast avsluta med en guidad meditation, och det är något som jag tror hade varit otänkbart för 30 år sedan när jag själv verkade i den världen. Men nu är det inga konstigheter. Det finns en ödmjukhet och en bredd i företagen idag om hur verksamheten kan drivas. Det tycks också som att individualismen har peakat. Det finns en tydlig och stark rörelse, speciellt bland unga människor, att vi föredrar att göra saker tillsammans.

Björn refererar också till sin tid som munk.

– Jag har levde i ett system under 17 år som helt byggde på tillit, där vi inte alls använde pengar. Då blev det väldigt tydligt att vi är beroende av andra personers goda hjärta för att t ex bara få tillgång mat. Här hemma känner jag att om det inte finns en rimlig nivå av tillit i en organisation, speciellt om den är stor och blir mer opersonlig, så måste det bli vansinnigt komplicerat att leda dem och även att jobba där.

Vi kommer in på ämnet emotionell intelligens och hur viktig den är i dagens arbetsklimat, vikten av ett empatiskt förhållningssätt till varandra. Björn pratar om baksidan av ett alltför rationellt ledarskap.

– Om vi t ex tar utvecklingssamtalen. Det är många som upplever att chefen låtsas som om det handlar om deras personliga utveckling, men egentligen vill han bara att jag skall göra som han säger för att det ska bli bra för företaget. Otillfredsställande för individen. Annan epidemi som härjar är utbrändhet eller psykisk ohälsa, som idag är det vanligaste skälet till att folk inte är på jobbet. Långsamt tuggar bristen av närvaro på arbetsplatsen ner personer så att det kan ta år att komma tillbaka. Systemets omänskliga sidor har också blivit ännu tydligare. Det kan nästa upplevas som en gallring där personer förväntas att prestera på topp under ett par år och sedan tas över av någon annan. Vi läser att svensk ekonomi är så bra men det långt ifrån alla som får del av det välståndet. Talar vi om känslomässig intelligens och ledarskap tror jag många ledare förbiser det faktum att de flesta medarbetare har mycket långa bull-shit-antenner, och vet när vi blir manipulerade med sockersöta ord eller när någon faktiskt genuint vill vårt bästa. De flesta individer har bra koll på när någon faktiskt hör dig eller när någon låtsas lyssna för att verka lite mer sympatisk än de faktiskt är, medan de i själva verket mest tänker på hur de skall formulera sin nästa mening. Det finns otroligt mycket för en chef att vinna på att bara bli lite bättre på att förstå på den känslomässiga dimensionen av mänsklig interaktion.

Något som Björn märker tydligt när han är ute och håller föredrag. Han får oftast mer beröm för hur han talar än vad han egentligen säger och det har ju med hans avsikt att göra.


– Jag förbereder sällan vad jag ska säga utan lägger all kraft på min avsikt. Ser jag till vad som slår an mest hos folk när jag talar så är det just kring avsikten. Enligt den Buddistiska tron är det inte resultatet av dina handlingar som är det viktigaste, utan avsikten som driver dom. Vi kan inte skapa resultat utan kan välja att agera på våra goda avsikter och då har vi ingenting att ångra.?? Eller så väljer vi att agera på våra mindre goda avsikter och det blir ett tungt bagage när vi kommer ihåg vad vi sagt och gjort. What goes around – comes around. En av de riktigt stora gåvorna med närvaro är att slippa det jag, automatiskt gör, utan att reflektera.

Björn berättar om ett mantra han lärde sig som munk när abboten höll föredrag för byborna. – Nästa gång du märker att det drar igång till konflikt så upprepa mantrat tyst för dig själv: Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel och ditt problem lyfter som daggen en sommarmorgon!

Jag reflekterar lite över det han sagt och föreställer mig att detta sker i mötet hos en grupp på ett företag. Hur hade det mötet blivit istället? Hur hade klimatet ändrats? Hade det blivit lättare att lyssna till varandra? Jag tror att den sortens vardagsvisdom är en mycket viktig nyckel att ta till sig för att utvecklas och växa.

Om vi går tillbaka till vikten av att ha en avsikt och intention så tänker jag att ett av de viktigaste skälen att utgå från sin goda avsikt i ledarposition är att medarbetarna direkt känner av det. En god avsikt är ett av de snabbaste sätten att bygga tillit i en organisation och betyder inte alls att man är snäll eller mesig. En annan aspekt är såklart att uppriktighet och ärlighet känner vi snabbt av hos andra!

Björn refererar till sitt eget liv och nätverk där många är chefer, och han tycker sig se framför allt bland män, att det finns en tendens till att hålla låda och att det är nästan som en chefssjukdom. ”Det finns kanske också inbyggt i systemet mellan manligt och kvinnligt där de kvinnliga cheferna generellt har en bättre förmåga till att lyssna till de övriga i gruppen.

Kanske kan vi sammanfatta det som att många i chefsposition har glömt att de måsta lyssna minst lika mycket som de pratar.”

När jag lämnar caféet är det mycket som snurrar i mina tankar och jag har en varm, innerlig känsla efter mötet. Tycker nog att solen lyser klarare idag :-).

2017-06-13T15:11:49+00:00